Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om sorglig kärlek.


Avstånd.

Du är så nära
men ändå långt bort
Jag pratar med dig,
men du förstår inte mina ord.
Du ligger här bredvid mig,
men ändå är det en ocean mellan oss
Du är samma kropp,
samma själ som alltid,
men personen känner jag inte längre.

Mina tårar berör dig inte,
fast dom trillar ner på din nakna hud
Du vill inte se dom,
fast du innerst inne vet att dom är där.
Du känner inte min kropp,
du känner inte min kärlek
Fast du vet att den finns där.
Du vill inte älska mig,
fast du vet att du gör det.




Fri vers av Bellii
Läst 203 gånger
Publicerad 2007-12-12 22:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bellii