Pojken står på bron och tittar ner.
Ett litet kliv, så finns han inte mer.
Han blinkar och känner vinden i sitt hår.
Ner för hans kind rinner det sakta en tår.
I handen kramar han ett kort på sin vän.
”Förlåt men vi syns inte igen.”
När han ska ta sitt första kliv ut, hör han en röst.
”Det får inte ta slut.”
Han vänder sig om, det är hans vän som skriker.
Han bryr sig inte fast han vet att han sviker.
Han tar sitt sista andetag och försvinner sen ner.
Hans väns sista ögon är det sista han ser.