' du är inte konstig, det är bara alla andra runt omkring som påstår att de är normala.

du är inte ful, det är bara alla som tror att man bedöms efter utsidan.

du är inte dum, bara för att du för första gången sa en elak sak om din kompis som svikit, alla har åsikter.

du är inte ensam, folks ögon fattar bara tydligen mer än deras hjärnor.

du har mig.'
/ Jag solkatten klass 5. h.t 2005


jag kommer ihåg dagen så väl, det var en dikttävling, man skulle skriva en dikt som inspirerade elever till att våga vara sig själva, detta var mitt bidrag och slutade som etta. jag var så glad den dagen jag kom hem, ville bara hoppa av glädje och springa och göra alla andra lika glada som jag själv var. det var då jag fick beskedet, att min morbror avlidit. efter den nyheten, ville jag aldrig skriva dikter igen, det kändes som om det va mitt fel, att jag hade själv vart så glad och struntat i dig, som faktikst inte hade mycket och skratta åt där på sjukhuset, det enda jag ångrar idag, är att jag inte satt brevid dig där på sjukhuset och höll i din hand, och berätta över hur glad jag var över att ha dig där.