Se så jag ler, till synes tillfreds
Djupt i mitt hjärta giftet tillreds
Störtar och faller, fäste förlorat
Det slår mot väggarna i mitt huvud, mitt eget skratt

Den skadar, den fräter
Denna fasad av mig äter
En helig mask på ett fördömt hjärta
Jag förlorar mig själv i min inre smärta

Mitt sinne splittras, min sans går av
Kvävande ljus sipprar in i min skugga kvav
Gömmer mig för världen och mig själv
Min själ täcks av dy på botten av livets och tidens älv

Jag har lärt mig ett leva i ett kött som inte är mitt
Jag har lärt mig att acceptera det mänskliga skiktet
Du hör mig aldrig tala, för du lyssnar inte i lögnens mitt
Jag bär en förlamande tvångströja över ansiktet