Av en slump satt vi där.
Jag i fönstret, du på bänken mittemot.
Jag skrattade åt någonting.
Jag tittade upp och såg att du skrattade åt samma sak.
Jag såg att du såg att jag såg och skrattet lekte i blicken som mötte min i en hundradels sekund.

Jag känner inte dig men önskar att jag gjorde.
Jag har varit i samma rum som dig och delat ett skratt med dig men jag kommer antagligen inte se dig igen.

Vissa människor lämnar avtryck.
Du var en sådan mäniska.