Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Att inte känna sig bekräftad och sedd. Ensam i tvåsamhet.


Vägskäl


Vi ser inte varandra längre

Kanske du kan skymta mig långt därborta

Som en siluett

Vägen mellan oss är krokig
Kantrad av allt för många törnar
Täckt av allt utom det som du & jag
behöver allra mest

Jag tyder tystnaden
översätter suckarnas andakt
och
läser dina ögons språk

Tomma ögon

Skratten och glädjen har gått hem för länge sedan

Alla dessa dagar och nätter
minuter och timmar
då ovissheten ständigt gör sig påmind

som en klump i halsen

Om man lyckas svälja den värker den i magen och
rinner ner för mina kinder
som salta tårar

Men bara i mörkret
I natten

Jag skyndar att släcka

Vi spelar våra roller väl
men hur länge orkar vi?

Att blunda för verkligheten är att sluta leva.






Fri vers av Moa_
Läst 360 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-12-27 15:01



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Starkt berörande.
2013-09-04

  Maria Zena Viklund
mycket bra skrivet!
2007-12-27
  > Nästa text
< Föregående

Moa_