någonstans brevid,
bakom,
eller framför oss,
sitter en tjej och skrattar.

men ingen bryr sig om det.


hon säger,
att det här är inte
vad det borde vara.
allt.
det där,
det här.
närvaron och tillvaron.

allt borde vara över nu,
och hon försöker febrilt täcka såren.

det borde vara borta nu,
och ögonen blir blå.


det kan inte bli värre nu,
och sminket rinner.

jag orkar inte mer nu,
och en suck kommer till ytan.



jag håller med,
nickar.
dricker min cola,
och tittar bort.