03.30
natten är regning.
trots den sena timmen är bussen full.

en gammal, alkoholiserad neger,
till höger om mig,
öppnar en ölburk.
han sluter ögonen,
njuter av ljudet.
förmodligen är han redan full.

innehållet rinner över bålen
och snubben brevid tittar irriterat ner på sina skor.
- hoppas jag inte fick något på dem -
och tanken flyter långt iväg.

vad har livet gjort med dig?
var det så jävligt?
vad är det du vill glömma?


den unga killen i dreads,
bakom mig,
mummlar högt till bruden brevid sig.
något om att när de kommer hem,
ska han röka ännu mer.
hon nickar förstrött,
- upptagen i egna, kanske viktigare, tankar -
han låter kåt.

vad har livet gjort med dig?
du har knappt börjat än.
ändå vill du redan glömma?





\"fäst aldrig blicken.\"
det var vad de sa till mig.
då ser du bara det fienden vill att du ska se.
ta in varje intryck,
varje bild,
och spara den,
så hugger ingen dig i ryggen.
lägg ihop ett och ett,
så ska du nog klara dig.

det är den dygd jag fått i livet
- räddsla.

ändå är min största räddsla,
att dö som en gammal gumma
i min säng,
inte att bli huggen i ryggen.
jag har alltid velat dö i strid.

färst aldrig blicken - ingenting blir då värt att glömma.
jag vill inte ha något att ånga, inget att glömma.