Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

olyckan är en poets bästa vän - eller hur var det?

abstinenser kom igen,
innan giften runnit ur min kropp.
den här gången,
var det ingen lek.

dimman avdomnar mig.
jag kan inte se igenom.
allt är mil bort.
inget berör.
inget stör.




genom dimman - röken, tårarna och avlägsenheten
kan jag se dig sträcka ut din hand.
jag når den inte.




Fri vers av tvättstuga
Läst 398 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-09-05 20:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

tvättstuga
tvättstuga