flickan forsatte att se sig över axeln,
blicka efter allt som hon möjligtvis
inte skulle kunna göra sig besatt av

men likförbannat sprang de där
och skrek efter omtanke och kyssar

suckandes försökte flickan att finna en ny mening
men förgäves
livet for i tusen bitar - igen

och som vanligt,
utan att någon ens reflekterat kring vad som hänt

för de som vistades runt henne
led av denna förjävliga sjukdom, egoism - som i vissa fall leder till blindhet
så det var bara flickan själv som visste vad som pågick

hon var en öppen kombilåst liten flicka
som skrek varje gång hon skulle vara ensam