En vit springande skönhet springer upp för kullen jag ser den stå där stolt och vacker.
Den bär en ryttare på ryggen det ser nästan bara ut som en skugga jag kan urskilja konturen men annars är det bara vitt. Vitt färgen man ser. Skönheten galopperar ner för kullen och upp i bergen. Jag blinkar till tittar upp ser den försvinna bakom stenarna. Det blir sista gången jag ser den. Kommer alltid se den när jag tittar upp mot bergen varje steg kommer jag höra. Varje ord människan säger kommer jag kunna urskilja från allt annat när människan viskar. ’ Vit skugga springande skönhet’