över år
då längtan
ur tydlig hetta
började bygga
en mosaik
med bitar
ingen den andra lik
varrierade gapen
en del vidöppna
andra intill osynliga

som minnet

de små bitarna
fanns där
att beskåda
och de stora syntes

men många
av de stora djupen
doldes
och ni gled
lätt över
de osynliga gapen

det gjorde även jag

men

en sak var för betydande
för att bli
en skärva
i en bild

dig fäste jag närmare

gjöt in

i min själ