Idag var jag i en stor grön skog på promenad.

Det var längesen.

Alltför längesen.

Luften där är inte som luften här.

Där är den full av barr, trä, gräs och luft.

Inga motorvägar hördes

bara vinden i tallarnas topp.

Mitt på stigen där jag gick låg plötsligt en orm.

En grå och svart med ett vackert sick-sack mönster.

Den låg slingrad med vackra kurvor

och med huvudet instoppat under sig själv.

Jag rörde vid den med en pinne,

och kurvorna förblev.

Huvudet petade jag fram

och även det var stilla.

Kanske kom den fram när solen värmde en dag

för att sedan inte hinna till sin gömma när kylan kom tillbaks.

Kanske var det därför den försökt värma sitt huvud under sig själv.

"Stackars lilla vackra orm"

Den fick mig att vakna  denna onsdag

när jag såg den där på stigen.

Den fick mig att känna rädsla, hopp och sorg.

Allt på en liten stund.

Tänk vad ett sånt litet underverk kan få mig att känna

när jag både har tv, dator och microvågsugn hemma.