Sedan tar Anita och Thomas varandras händer och blir ett par långt utefter kusten. Badar gör de varje dag helst hela tiden och Thomas fingrar mellan Anitas tår om luncherna, för hon har kronisk badsvamp och den försvinner när hon slutar bada om morgnarna. Anita älskar att lägga ansjovis på mackan, när Thomas kastar sig ut i havet, hon älskar när de simmar samtidigt som siamesiska valar och när han dyker så långt ner att han inte syns och sedan dyker upp igen.
Efter att de börjat tycka om varandra flyttade Anita och Thomas till kusten och Thomas har nu ett val att göra, om han ska kyssa Anita eller inte när hon vaknar sent om morgnarna. Inte för att hon inte hunnit borsta tänderna utan för att han ibland inte vet vilket som är mest han.
”Val, ska jag kyssa dig?”
Vilken fråga. Anita har egentligen varit vaken i flera minuter utan att röra på sig och funderat på hur deras kök skulle se ut om det satt i taket ovanför sovrummet. Hon ser blinkande klumpar i huvudet när Thomas fråga krockar med det hon tänkte till taket, men hon rör inte en fena. Hon bara anstränger sig att andas i takt med plaskandet när vågorna slår mot stranden för det är det bästa ljud som Thomas vet och hon vet att maskera sin vakenhet för honom.
”Tänk på Palme” tänker hon. ”Tänk på alla barn som dödas när bomber sprängs, hur ont det gör i öronen.”
Anita kan inte höra hur bomber låter, hon tänker på köket som hon ska inreda i taket. Först ska hon tänka ut hur väggarna ska se ut, det ska vara liksom grunden till hela känslan. Hon tänker att det borde finnas ett badkar också, så att när hon ser badkaret kommer hon att känna hela den där glädjen som bubblar i magen, och Thomas kan säga ”badkar”, han älskar hur det känns i munnen och bröstet när han säger ”badkar”. Allt det kommer att hända varje dag i deras kök.
De vet båda två precis hur det kommer sluta. Men vi är här nu, Anita ligger mitt på vattensängen omgiven av lakan. Händerna på magen, hon har tröttnat på att tänka på köket, nu tänker hon på Thomas kyssar. Läpparna gapar och formas, hon sprutar en salivfontän i gommen. Det känns skönt. Hon känner hur gommen vilar mot tungan. De är så nära. Yngel simmar från lakanen, under händerna på magen upp till fontänen. Hon ser hur de hoppar och att det plaskar. Hon känner det i hela munnen. Hon tänker på Thomas. Att han kommer att kyssa henne när som helst med hennes fontän i munnen.
Anita tänker: ”Och du tänker inte att du frågar det bara för att ha någonting att säga, du tänker inte att du tycker att det är nödvändigt att kyssa mig på morgonen så du vill kyssa mig länge, du tror inte att jag tycker du är tråkig som inte är rolig och att nu ger jag mig en sista chans att vara värd hennes lilla, lilla tid på, så ta nu den, ta den snälla.”
Thomas simmar i havet. Han tar långa, lugna armtag medan benen sparkar så att det blir fontäner efteråt. Ålar och abborrar simmar runt honom. Anita ser vattnet, var det börjar, stranden, hon ser Thomas vid ytan, att han simmar. Hon tänker på att han är melerad med havet, att det rör hela tiden vid honom.