Fläckade skuggor hon minns från gångna år
Färgade hårt, som bilden av en liten flicka
med tovigt änglahår

Med solen utom räckhåll hon tidigt förstod
Sitt livs grymma öde; att dö för ung i sitt toviga hår
I sitt hjärta inte längre hopp, inte heller mod

Våldtagna, kladdiga som oskuldsblod
Av vår Gud så god, visst så rar
känslorna tränger upp ur hennes minnes- kar

Förnimmande är smärtan
slingrande runt barnet naken- rar
Spelande är flickans skratt, kelande med livet i stjärnstoftsnatt

Utvisade änglar i horisonten störtar
brinnande blå i dygnets morgontimmar

Förlorad är oskulden i sin jakt på tappade vingar