För varje grupp och varje rum och varje scen jag äntrar

så är min kupp att ligga stum vid dina ben och vänta. 

En kameleont som ändrar färg och byter sken på huden.

En äcklets front som äter märg från mina ben. Och ljuden,

av andras ord i från min hals.

Min Gud, jag är ju ingen alls!

Jag ser en tåt till varje drag,

som pekar: det är inte jag.

Och jag ömkar mig som den mask jag är

och avskyr varje mask jag bär

vill krossa varje spegel

vill slita varje regel

en man vill ut!

Försvinn,

Försvinn!

Men allt jag gör är ömsar skinn.