2310 är, till det yttre, en tid, något kronologiskt. Men tid är 4747
inte mycket av logik, tyvärr. Varför nu 4747
en så tråkig form, på denna text < tt; 2929. Tja, ofta 4747
är det praktiskt (pt; PT) med en 8x samma form 4747
rad efter rad, tids nog tycker nog någon att det finns 4747
bättre sätt 4747
att lösa (exakt; ET) detta problem, det nu 4747
yttrade. Men, eftersom någon inte alltid vill bevisa 4747
ett och ann@, det är för ont om tid, för 4747
mycket ann@, man hinner 4747
inte med, prioriteringarna är 2:a än 4747
i och för sej nej mej grej os vidare < ve; 3114. Nu är 4747
endast en återkoppling 4747
upp till rubriken, halvdystert grå, [ { } ] vad man 4747
behöver. Men hur åstadkommer man 4747
det, då, egentligen? Tja, nog verkar (vr; VR) saken rätt 4747
enkel, tämligen simpel, inget att ägna tid åt att 4747
utreda, måhända, eventuellt < et; 1429. Och sedan 4747
endast 4747
en massa (tröttsam; TM) tautologi < ti; 2918. 4747
// = 4747
på tal om det, en kopp kaffe och ett muffins, måhända två. 4747
Summerar 4747 tvärt nu, om få sekunder, ganska strax = mox 4747
på latin, eventuellt inte just nu, förstås, tja, varför välja endast 4747
en av ett \"otal\" metoder, i nu-läget, egentligen < en; 1423. 4747
4747 1111 är vad som behövs, den som fortsätter 4747
får en massa noll-tecken i den logiska portföljen, typ 0202 vanligen < vn; 4747
3123. 0405 kan det där bli, till inte mycket nytta, det heller < hr; 1727. 4747
4747 1111 = 8+4+2+1 = 15 = femton (xv; XV) eller f = F // 4747
hexadecimal-numeriskt, okej? Okej? 4747 // 4747
1111 // 4747
1110 // 4747
1101 // 4747
1100 // 4747
1011 // 4747
1010 // 4747
1001 // 4747
1000 // 4747
0111 // 4747 glöm inte nollan //
0110 // 4747
0101 // 4747
0100 // 4747
0011 // 4747 hur många = n = x // rader // blir det < dt; 1329. // 4747
0010 // 4747 fuska inte < ie; 1814. // 4747
0001 // 4747 // 2. // 4747
0000 // 4747 // 1. // 4747