En sanning så naken att träden börjat knoppa
jag låg vaken i flera timmar
grät
skakade
andades
när jag egentligen borde ha sovit
smärtan inifrån spred sig ut tills den slagit rot i precis hela mig
jag kunde inte röra mig
trots att det aldrig kunde ha varit svårare
så är det så lätt att veta
du kunde inte ha kommit djupare
jag bara skrattar när jag tänker på
hur jag så länge format mitt liv efter dig
och händelser
som aldrig inträffat
du förkroppsligade mina drömmar
och förverkligade visionen
om sann lycka
allt för många gånger har spåren av dig suddats ut
och nu tvingar du mig igen
men du vet att jag skulle aldrig glömma
ändå påminner du mig
gång på gång
du förtjänar inte mina tankar
du förtjänar inte mina krossade drömmar
jag lät varje dag i mitt liv
ägnas åt dig
jag lät varje första tanke på morgonen
och varje sista på kvällen
bestå av dig
jag lät dig så noggrannt granska mitt inre
och jag lät dig slippa undan det du så innerligt fruktar
att göra detsamma
efter 458 dagar la du handen på min midja och drog handen i mitt hår
nu ber du mig att glömma allt.