Man har sagt mig
det skall komma en dag
blott ingen talade om dess jag

Men om den ännu är på väg,
eller om den redan kommit,
det kan ingen säga mig.

Kanske kom den
medan jag såg åt ett annat håll,
då jag var för upptagen av annat
för att lägga märke därtill.

Kanske rev jag mig på törnen
alltför uppbragt för att se eller uppleva
det ens att örnen är en fågel som flyger
dit jag alltid velat flyga, upp i det blå

Kanske befann jag mig redan
bland molnen i en annan himmel
vem kan veta om ej någon ann var där?

Kanske var jag en i vimlet
seendes min drömda sfär,
vem kan påstå var jag var
om ingen annan alls var mig när?

Kanske kommer det en dag
om jag modigt väntar in den
kanske känner jag dess värme
eller bara likt regnets svalka
dess smekande hand längs kinden?

Kanske kommer det en dag
till mig i mitt rörda sinne
medan oredan ännu står i dörren,
kanske slår den till och lämnar märken
gör den upplevelsen till ett minne
som skall stanna där för evig tid


Man har talat om den dagen
som den liknar ingen annan
liksom vattnet kallt skall skölja
plötsligt över mig ur kannan

Vad skall den bära med sig?
Har jag något att frukta,
för egen del, eller för andras?

Kan någon dela med sig
av vetskap om,
när skall den dagen randas?

Man har sagt mig
det skall komma en dag
blott ingen talade om dess jag

Men om den ännu är på väg,
eller om den redan anlänt
det kan ingen säga mig.

Kanske om den redan varit
här och vänt, dragit vidare,
kommer den kanske åter?

Av blottad rädsla ställer jag
dessa bland andra frågor,
är den fylld av obehag,
obestämda plågor?

Kanske kommer den
för att befria mig och andra
eller för att infria drömmar, löften
om en bättre morgondag

Kanske kommer det en dag
om jag tåligt väntar in den
kanske känner jag av dess värme
eller bara dess rörelse i ögonvrån
skall den nalkas mig långt bortifrån,
dess varliga beröring i vinden?

Hjärtat sover med lugnad puls,
lungor andas sakta i friden
känslor kommer, känslor går
jaget känner kanske allt med tiden