Det är något dunkelt över livet just nu.
Det är något med skuggorna här.
Mina drömmars konturer är oklara men jag håller i dem hårt. Ändå. Jag har börjat dricka mer cola än jag andas luft.
Igen. Det är något här som pulserar när jag sover.
Och jag vet inte vad det är.
Det är något med skuggorna här.

Jag skriver brev till min papperskorg.
Och jag skriver att jag ska lysa igen när jag har lärt mig att älska dig.
Som en stjärna i en film,
som en stjärna i en rymd,
som en stjärna som lyfts fram och som levt som jag och som alltid varit skymd.

Det är alltid någonting.
Det är alltid någonting som jag håller i så hårt.
Det är alltid någonting som jag håller alldeles för hårt.