(som barn
som vuxit mig ur famnen
knubbiga baby småbarnskroppar förvandlade
till gängliga springabortben
och en gång spädbarnet inte längre tryggast
i min säng)


det sover i min ögonvrå
vid tv-flimmer utan slut som
utan fjärrkontrollsbehov och bredband
allt lägger sig till rätta i min öppna handflata
rinner ut i badkarsvatten avlopp evighet
ni lyssnar med öron mot väggen och mina fransar slamrar mot en tröttsam kind

som tvättstugetider konsumkort föräldramöte jag
rymmer inte bort från vardagen från er jag
håller kvar min hand på tunnelbanans väggar ligger
stilla under broar under tak
dagissanden gräver mig försvunnen
sanden
i hår i mun som
barnen åren tiden allt som
aldrig skulle gå ifrån mig sprang som
sprang som
en gång inte längre i min
säng