Idag så blev jag överspolad av en smutsig, svart och stinkande våg.
Den stank av gammal besvikelse och ruttna löften.
För några minuter så hamnade jag under vattnet. Jag fick en kallsup och när jag fick upp huvudet ovanför ytan igen så märkte jag att jag svalt ner lite av vattnet som vågen innehöll. Den innehöll krav, ilska och sorg, ögonfransar hopklibbade av nerrunnen mascara som i rännilar söker sin väg ner längs kinderna och förutom det så innehöll den en ny erfarenhet.
Erfarenheten om att livet är extremt orättvist och att hemskheter bubblar under den tillsynes lugna havsytan.

När man drabbas av en sådan hemskhet, när man förlorar fotfästet, får in vatten i lungorna och i värsta fall håller på att drunkna så vet man att en ny och dålig erfarenhet har slagit rot i huvudet på en och bestämt sig för att stanna.