Du kom till mej.... Du kysste Mitt mörker... och det slog ut i Långsamma Blixtar. Du... omfamnade mina svagheter... och jag föddes på nytt till Kraft.
Du visade demonerna Dina nakna Sanningars Ansikte... och de flydde genast ut i periferin. Jag var nere och utslagen... och inte mångas kärlek stod ut i den tjutande iskalla stiltjen som omgav mitt förlamade förstummade väsen.
Men Du kom med Din oslagbara inlevelse intuition och ömhet och jordade mej i Din famn av livsljus. Du... ledde Oss in i det himmelska ljuset.
I den djupa kärleksnaturen, på våra skogsvandringar, genom musiken och poesin,
hittade jag mej själv igen,  du lärde mej att älska.