En liten flicka sitter och gråter vid en grav
hon sitter vid en sten med en fin vit duva på
hon saknar sin älskade kompis och vän som ingen kan förstå
hon saknar den som för henne en mening med livet gav

Hon är ung, hon kanske glömmer
men det hon idag känner hennes hjärta tömmer.
hon är ung hon möter dödens mörka land
hon famlar letar efter de kärleksband
som knöt samman henne och stenens namn

Hon går vidare i livet, hittar nya vänner
men hon glömmer aldrig det hon kände
en första kärlek som var stor
som förstördes av att livet vände
Livet går vidare för flickan, på ett annat vis
Livet var skört och underbart
men döden var kall och otänkbar

En kvinna sitter vid en grav
hon minns en vän från sin barndom
hon minns det som för henne var uppenbart
hon minns den vän som här ligger begravd