Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vill att du förlåter mig (Alla goda ting är tre)








Så jag kan göra samma gamla misstag om och om igen, utan att någonsin ta ansvar eller behöva som känna straffets käpp smeka ryggslutet, känna den dovt litet äckligt söta doften av blod i vinden, få smaka min beska medicin att ta en gång på morgonen och en gång på kvällen, vilket väl för sjutton en gång för alla skall lära mig den svåra konsten att sova på mage...


Igår såg jag en svart katt med vita tassar gå förbi uppe på mitt platta staket, den kom från grannen här bredvid och den skänkte mig en lång forskande blick där jag satt i köket och åt lunch, bestående av fisk med uppkokt sås till.
Kanske var det bara som jag inbillade mig att den till synes föraktfulla blicken för ett ögonblick förbyttes i någon sorts längtan efter ett riktigt skrovmål. När jag diskat och plockat undan efter mig var den iallafall sedan länge försvunnen, men en dag skall vi mötas igen, då kanske som tillfälliga vänner.


Ibland kommer det för mig någonting förmörkat i mitt sinne, det kommer över mig som en smygande feber som först inte gör sig riktigt märkbar, bara för att sedan alltmera komma mig nära och ta sig in i mitt blod, i mitt hjärta. Då blir jag ofta först så rädd att jag får hjärtat i halsgropen. Jag ser en fiende framför mig och det inte bara skrämmer mig. Efter en stund känner jag mina händer om hans strupe och ju mera händerna pressar om hans hals ju mera förbyts skräcken i ett leende som först börjar kring munnen och sedan förmår att sprida sig även till ögonen, vilka fylls alltmera av en stigande glöd. Blir till en eld som sprider sig vidare genom kroppen tills jag brinner av lust att bara krama livet ur den satan som stört mig i min tillvaro, som skrämt mig till foglighet. När det känns som livets låga flämtar i främlingens ögon, först då vaknar samvetet till och jag fylls av vämjelse över mitt möjliga brott. Händerna stannar upp och släpper sakta taget. Sakta löser spänningen mitt grepp och jag börjar att få som frossbrytningar istället. Sedan tycks jag samla mig och gå ut ur rummet, ta fram tv-tidningen som för att leta upp den där kanalen som skall sända någon extra blodig och våldsam detektivserie från landet där långt borta.




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 244 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-03-16 13:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP