Det har varit vinter
hon har varit fastfrusen så länge
Och nu...
Värmd under solens strålar
sakta, tvekande
börjar hon resa sig
växa
sträcka sig mot ljuset
Ska hon våga?

Ännu är hon blek, försagd
en späd liten stjälk
med outvecklade kronblad
knappt synlig i vårmorgonens dimma
Är värmen tillräcklig?
Har hon kraft nog
att stå för sig själv?
Ska hon våga resa sig än en gång,
öppna sig,
spränga sina murar,
utvecklas?

Sakta skingras dimmorna
sakta tilltar solljuset
Hon prövar
känner att hon vågar
och sträcker sig mot ljuset