Sista lövet har fallit från grenen
som smärtsamma minnen ligger de på marken
Trädet är naket och utan sin forna prakt

En gång var allting grönt och knoppande,
förhoppningsfullt
Solen lyste genom lövverket
Fåglarna sjöng,
sjöng om livet

Med tiden gick det gröna över i en underbar färgprakt:
rött och gult
När allt var som vackrast,
anade ingen
att slutet var nära

Nu är fåglarna borta,
Vart tog de vägen?
Krampaktigt vill grenarna hålla fast sina löv
i vindens slitningar,
men kraften räcker inte till
smärtsamt måste de skiljas

Det som en gång var vackert,
ligger på marken
som smärtsamma minnen