En svag men lite kylig bris smeker mig försiktigt i ansiktet denna soliga och varma sommardag, en mild doft av syren smyger sig på mig då jag närmar mig sommarstugan med långsamma, lugna steg på grusvägen som följer den spegelblanka sjön jag alltid brukar bada i om somrarna. Jag hör hur fåglarna kvittrar i härliga stämmor i de höga träden som prasslar så härligt i den svaga vinden, en syrsa spelar så fint i det höga gräset vid vägkanten samtidigt som en katt sakta lunkar förbi med svansen stående högt mot den molnlösa himmelen.

Jag har nu kommit tillbaka ifrån min dagliga promenad runt sjön och ser som vanligt i hängmattan mellan två av våra äldsta träd min kära gamla gubbe Ivar med sin mustasch noggrant kammad åt sidorna, håret som är kort och nyklippt men ändå väldigt fylligt och mungiporna är högt uppe vid öronen så kinderna blir lite mulliga men inte så att han ser tjock ut. Han läser faktiskt inte i sin älskade bok som han alltid brukar göra varje morgon i hängmattan om somrarna utan han ligger med vårt underbart glada och fina barnbarn Adéla på tre år som har det ljusaste av blonda hår och de sötaste små händer som håller hårt om en liten mjukdjurskanin sovandes på den något mulliga magen.

Detta är den första sommaren som vi får träffa vårt älskade barnbarn för vår dotter Susannas man Jim har nämligen varit medlem i en mycket orättvis och skrämmande sekt vilken hade en mycket konstig regel vilket innebar att de skulle ta hand om Adéla och de bröt vår kontakt med både Susanna och Jim. De hade ”kidnappat” Susanna när hon var gravid och efter graviditeten slängt ut henne och Jim för att då själva behålla Adéla. Vår dotter och hennes man hade då stuckit iväg någonstans utan att höra av sig till någon och gömt sig i en avskild by för att de hade blivit hotade av sekten. Jag och min man Ivar var väldigt oroliga för dem men framförallt för vårt barnbarn Adéla som ju var ensam med de otäcka medlemmarna ifrån sekten, så vi gjorde allt vad vi kunde för att söka efter Adéla. Än vad vi gjorde så hittade vi inte henne, det var först efter två och ett halvt år som vi hittade en bra professionell detektiv som kallade sig för Jakobs-justice som vi kunde anlita för att hitta henne. Han hade mycket bra meriter och hade bl.a. jobbat för FBI i USA så han var ett självklart val för både Ivar och mig. Efter två månader av efterforskning hade han skaffat sig en hel del användbara kontakter och funnit många bra tips på var och hur han kulle kunna få tag i vårt barnbarn Adéla, men det dröjde ändå ytterligare en månad innan han fått kontakt i Adélas ”lifesaver”, som sekten kallade dem som tog hand om andra medlemmars barn, och anmält honom till polisen så de kunde åka och arrestera honom. Jag och min man fick följa med i samband med arresten och hämta Adéla som satt inlåst i ett mycket trångt rum i en mörkerlagd, kall och illaluktande källare som var placerad under en fallucka i köksgolvet som tillhörde hennes så kallade ”lifesaver”.
Men nu är allt bra igen och vi ska leva ett liv rikligt med kärlek tillsammans, både min dotter Susanna, hennes man Jim (som nu lyckats dra sig ur den stränga sekten och dess hårda regler), Adéla och så självklart jag själv och min man.