tror inte på viljan
när jag sakta tittar fram
över kanten
där halvt gömd
tömd
bakom täcket

varför
kan en dröm
i slutet vara så hård
där den stunden innan
smekte sig fram
som en ljummen bris
så ljuv

varför får inte jag
behålla den en stund

finns den redan...
är jag blind...
eller räds jag verkligheten

är den saknaden
som spelar mig ett spratt

eller...

undrar bara hur länge
det skall upprepas

---

          man har inte alltid val
          sades det
          förvisso rätt
          då inga val finns att tillgå

          annat än ett...

          jag gjorde det då

---

någonstans finns trotts allt
min tro på en värld
i förändring
så jag väntar
på tillfället

då jag med glädje
tittar fram bakom täcket

och säger

wow...