hur kan jag älska dig förevigt, när förevigt inte finns?
Hur kan jag lova någonting som inte går att hålla
Samtidigt som jag vill kunna kalla mig ärlig och äkta
Och tro så naivt på att du fortfarande är en pålitlig person

Men jag vet, jag vet, jag vet att det är falskhet
I atmosfären mellan oss två hänger det lögner och svek
Ord som aldrig sagts och ord som för ofta sagts
Det är inte lätt att vara jag när jag lever på sentimentalitet

Vissa ser det som en sjukdom, jag ser det som ett virus
Men det dumma i allt är att jag inte vill bli av med viruset i mig
För där finns du, i mittpunkten av mitt hjärta
Det är runt ditt namn och våra stunder allting cirkulerar
Allting jag gör påverkas utav det vi en gång kände
Det låter kanske löjligt, vad vet jag... men det är ett
utav de många skälen till varför mina tårar alltid bränner
och när jag tänker, tänker jag så att hjärtat mitt brister
jag har inga tankeceller kvar, jag tänker med hjärtats mitten
men vetenskap om kärlek börjar allt för djupt och slutar för högt
för vad dom än säger dig, vad dom än får dig att tro...
...så måste du klara av att fortfarande veta
hur mycket jag fortfarande älskar dig, och att allting inte bara var en dröm
för ingenting var bara en dröm, det var bara för bra för att vara sant
men det är väl så de säger om drömmar,
jag antar att när man delar än dröm kan den bli uppfylld, trots allt


och vi var mycket mer än en enbar sommarkärlek
för jag håller fortfarande i din hand, och jag släpper inte taget.