I tinnitustystnaden
hör jag dina andetag
en oktav lägre än bruset

djupa

långsamma

Min hand på ditt bröst
häver sig i takt
med din kamp för existens

sakta

smekande

Ute kraxar olyckskorparna sig hesa över sitt nyfunna guld

Min hand sluter dina ögon
mina läppar nuddar vid din tinning
din lukt finner en plats i mitt minne