Löftet om att allt skulle vara som vanligt dränkte du, ovillig att vara min vän.
Med rökig blick uppskuren själ matar du mig med lögner.
Översminkade och formbara.

Rofyllt dansar vi, vaggar mig in i ondskefullt lugn.
Till synes ofarliga…
Men en baktanke att sabotera.

Svettiga händer, hopptryckta ord som tillsammans
bildar fläckar på min hud

Jag vet inte vart jag är,
Kväv mig medans du har chansen.