om de då aldrig var en del av tillvaron
som du så vackert omhuldade
idealen

och det osagda
från dig

så förstår jag än mindre
famlar i minnen
varför du idag
i ditt lilla jag
inte kan bemöda dig att ta emot
sträcka ut en hand där du är

ja...

kanske är du där...
utan att förstå

där jag sluter mig i väntan
ett försvar

inför skräcken att bli det du är

ett skal