i den polerade vardagens grepp
ligger de där och ruvar där mellan
i väntan på nästa avgång
inutitankarna ankrade

att syner i sinnet hoppar bock
jämfota i brist på sansade svar
utan att smaka på ett varför
på en vit yta

svag is

existerar inte

eller...

antydan är bara ett flak
där han greppar tampen
hissar seglet

det sista

han tänker på att skaffa
glöms bort i själbevarelsens rusningstrafik

ankaret