det är flaskan
och procenten som ringer
det är lögnerna
som pratar
varför försvinner du jämt
på botten av flaskan

har skrivit dagboksinlägg
med hat
och rivit ut
jag vill inte hata
jag vill älska dig
jag älskar dig
men
vad älskar du?

jag är femton år
jag har fallit
i tio
och levt i fem.
utan
dig i femton år
det fanns alltid någon annan

jag skrev
hur besviken jag var
hur jag hatade
hur jag aldrig skulle kunna se på dig
och varför
sa du att du var någon,
du aldrig var

du var narkoman
du är alkoholist
du är ett svin
pengar har aldrig
gjort mig så lycklig
som jag blev då du sa
jag älskar dig

jag fäller tårar
idag
jag började hata
när jag var tio
men jag trodde

dina lögner
ringer mig
varje natt
då jag gråter
vill bara att du ska höra
och låta
din fasad smälta bort
och ta på dig ångesten
höghusen
och allt jag burit

du sa
att du inte kunde vara någon
du inte var
varför
är du då allt annat än min pappa
som du egentligen är?