Det finns mycket att säga. Om livet. Kärleken. Vänskapen.
Utan ord är det svårt att uttrycka det man behöver få sagt.
Orden kompletterar upplevelser.
I mitt liv är konst och musik viktigt, liksom naturen.
Men allra viktigast är mina djur och mina vänner. Uppriktighet och god vilja är självklarheter.
Sedan min stora kärlek dog i en obotlig sjukdom, har livet tagit andra vägar, och jag har blivit en annan.
Efter att ha letat efter skärvorna, inser jag att de inte går att foga samman så att det blir det som en gång var jag. 
Jag tror att allt som händer oss utvecklar oss på olika sätt. Men jag tror inte att det som sker är planlagt av "någon". Eller att det sker för att man skall lära sig något. Man kanske lär sig något av svåra upplevelser, om man kommer ut på andra sidan och hittar kärlek i någon form. Skuld, synd, skam har vi mer än tillräckligt av.

Jag har funnit nya fina vänner, där jag har stått i min förvåning över att man bara överger en människa i sorg. Men det förstår jag bättre nu. Förstå är en sak. Tolerera en helt annan.

Att försöka må bra är ett mål. Skrivandeprocessen är till stor hjälp, liksom att måla och fotografera.
Men nog finns den allra bästa läkaren i naturen.

Min pappa dog när jag var 8 år. Då skrev jag min första dikt. I största hemlighet. På den vägen är det. Men det är inte längre hemligt.

Min långa resa finns beskriven i den långa presentationen                  

Utställningar

Akrylmålningar

Korsika i mitt hjärta