Mina saker i skolbänken.
Det var tryggt.
Min sax.
Min vattenmugg.
Linjalen med mitt namn.
På fredagarna städade vi.
Det var trygghet.

Och klistret. Man kände doften på ett annat sätt än nu.
Man limmade fast glittret på teckningarna.
Som föräldrarna satte i vardagsrummet.
Och allt glitter på golvet en minut senare.

Upplevelserna. Den stora världen utanför den egna husknuten.

Skådespelarna på scen var en annan värld. Inte människor.
Drömmar.

Det enda övergångsstället på väg mot skolan var \"stora vägen\".

Min skolbänk är lite större nu.