Böö folkskola i Göteborg- året var 1939:
Helga Lustig -högbarmad- väntade i vår klass med taniga små femteklassare på att få transport till kibbutz i Palestina.
Min väninna.
Uppsala under kriget:
Strauss- dansktysk jude, kommunist, kväkare- lärde mig att förstå skeendets mångsidighet.
Déspour- jude från Lichtenstein- bibliotekarien som i sin fritid tog emot några tonårsflickor på Institutet för att lära dem perfekt franskt uttal. Så mycken glädje det har gett mig genom åren!
Benjamin- den rödhårige fåraherden från Bessarabien- rättare ute på landet, så lång att han hängde utanför utedassdörren där han stod upp på laven "vid behov". Nyårskvällen 1944 dansade vi horra i hans stuga mens vi lyssnade på Hitlers sista förvirrade nyårstal. Än skulle många förintas de där sista månaderna! Frank var också där- på väg till hemligt träningsläger i Danmark för den grupp unga judar som ville till Palestina och föra krig. Och den store skräddaren från Sarajevo.
Efterkrigs-Köpenhamn:
Alex Eisenberg - poeten, tyska juden- hemkommen med tuberkulos; från Theresienstadt transporterad till i Auschwitz - hans arbete var att tömma och transportera- från gaskamrarna til ugnarna!
Den gamle tjockmagade, kortbente Habackuk, "en av de mindre profeterna"- skriftlärd polskdansk jude; traskade till fots tvärs genom ett snö-slaskigt Köpenhamn till synagogan på helgdagen, då inga transportmedel fick användas. Dottern Rachel och hennes syster Dora; en mörk oktobernatt 1943 satt Dora i en gisten roddbåt med sin baby i famnen tillsammans med en grupp vänner, båten kapsejsade, barnet sjönk ner i djupet, brodern dök och fick tag i ungen, några kvinnor och barn sattes upp på kölen av båten- som man lyckats vända- där de sedan kunde räddas. Ljusen på svenska sidan glimmade och glittrade.
De övriga simmade in mot Helsingör. En efter en försvann de i vågorna - brodern vaknade upp i en källarlokal på sjukhuset i Helsingör, där han gömts tillsammans med andra flyktingar. Kom med en senare transport till Uppsala, där jag mötte honom på norrmännens stora fest den 17 maj 1944 på Uppsala slott.Han blev efter Befrielsen min man.
Och många många flera.