skär bort dig från verklighetens fotografi
staplar ursäkter för att slippa
en hel mur för att undkomma
jättejättejättehög
och tjock


medans din bild i minnet
hemsöker mig omochomochom igen
kramar ur den sista värdigheten
inre styrkan som jag samlat under tid
gör mig smältande


darling
om detta varit din säng
hade jag legat längst in
mot väggen, på armen, bredvid
studerandes dig
i profil


tycker om dina brister
njuter av att röra
utan att förändra
söker efter gemenskap
och inser att vi redan delar allt
när du vägrar lägga på luren
trots tystnad
tillåter mig att vara jag


du smeker långt där inne
som jag försökt hålla dig ifrån
för att komma på
att du redan är där
och jag vill
aldrigaldrigaldrig
vara ensam igen


någonsin