Vi sitter på månen
En sådan där tecknad gul måne med toppluva
Så nära varandra

Tittar ut i oändligheten
inte ens när jag blundar är jag ensam

Dina händer håller mig stadigt
du viskar någonting
eller så inbillar jag mig
Det spelar egentligen inte någon roll

Dina läppar säger allt
Där bak i nacken
där alla känslor verkar vara som starkast

Och vi faller
för att kanske aldrig mer hitta hem
rakt ut i tyngdlösheten