Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett evigt ögonblick

Din blick följde tankfullt fingrarna där de lekte vid slutet av min nacke. De osynliga spåren brände sig in innanför huden och följde med blodet ut i hela kroppen.
Hela jag var som en stor pulserande bomb som bad om att få sprängas.

Min själ längtade efter ögonkontakt och vi kopplade upp oss på ett privat nätverk där bara du, jag och någonting vi inte förstod existerade.
Åtrån hade fått grepp om hela min varelse och gick inte längre att dölja.
Jag flyttade mig närmare och lade min kind emot din. Med slutna ögon smekte du mitt ansikte med ditt, och de varma andetagen flätade oss samman.
Pulsen slog så hårt att jag var säker på att den kändes på utsidan precis som dina lätta darrningar då du rörde vid mig.
Våra läppar snuddade vid varandra och vi flammade upp för att brinna i ett evigt ögonblick.

Dina fingrar målade mig i din färg, och det gick inte längre att se skillnad på oss.
Jag förde din hand över bröstet och ned över magen för att sedan låta den finna sin egen väg.
I vågor av välbehag kastades vi ut på kärlekens hav med bara varandra som livsanknytning.




Fri vers av phew
Läst 272 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-04-03 21:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

phew
phew