Bara för att jag ler och mina ögon ser lyckliga ut ..
kan du aldrig vara säker på om det är sanningen
du ser.
orden du säger -
och saker du gör ..
får mig kanske att inse,

att spelet jag befinner mig i
inte ger mig den respekt
jag förtjänar ..
eller uppmärksamhet..
Men du kan aldrig ana
vad som rör sig i mitt huvud
och hjärta.

Du tror väl ändå inte att jag låter dig såra
mig igen?
Den här gången förblir jag kall ..
fastän du ser mig le.

Den här gången gråter jag också inombords -
men det är inget dina ögon får se.

Och.. när du fått känna av min vrede,
se vad en kvinna kan göra,

ska jag bara gå min väg -
med högburet huvud.
Kommer inte att vända mig om
för att se dig,
en sista gång.

Undrar om du då förstår
vem som egentligen förlorat?