Som att stoppa in sin hand i ett svart hål i väggen.
Utan att veta vad som finns på andra sidan.
Eller en hand rakt ner i en burk med någonting slajmigt.

Vissa skriker då.
Förskräckelse
eller
Tjusning

Jag biter ihop.
Och genomför.
Det är sällan farligt.
Efteråt.

Det är bara att gå i motvind.
Med rädslorna piskande i ansiktet.
Det är först när vi sett dem.
Som vi lär oss leva dem.

Och kanske älska.