Då frågade hon mig om min barndom
jag suckade och tänkte: så jävla klassiskt,
jag antog för en stund att hon hade en lapp i skrivbordslådan,en mall eller ett sorts formulär hon kunde följa när riktiga idioter var på besök.
Allt jag fokuserade på var att inte gråta

inte gråta



inte gråta
sedan grät jag
fan vad jag grät
syndafloden ur mina ögon
jag lovar jag pissade ur ögonhålorna

och som tanten rotade i mitt inre
då slutade jag gräva
funderade ett tag på vad jag skulle äta till lunch
medans hon analyserade diverse ätstörningar

när jag kom hem insåg jag att ajvarn var slut
jag kan ju förihelvete inte äta pasta utan ajvar!
Det skulle ju likna ett stört beteende.