Ibland sätter jag mig på den där klippan
med ansiktet mot havet
och låter fingrarna leka i urgröpningarna
som hållit för regn och salt

Jag förstår att det krävdes en längtan
Hårt arbete
Och något av en ensamhet

För stenhuggarna som högg sina älskades namn.
På en klippa vid Vätöberg.