Så fann jag mig sittandes där på tåget med en gratis tidning i handen.
Jag som bara ska åka och hämta posten i en lägenhet som jag sagt upp.
jag dricker min läsk utan att bry mig om vad jag hört att det är i den.
När tåget börjar rulla så är jag djupt försjunken i att läsa tidningen.
Det enda jag egentligen tänker på när konduktören kommer är att jag inte sovit inatt.
Hoppas hon inte märker att jag är en av alla människor som då och då inte kan somna.
men hon har säkert sina egna problem här i livet kanske strul med en kille eller nått.
Vad vet jag om det, hennes mamma kanske gick bort igår och min trötthet går henne förbi
nu börjar tidningen ta slut, det vill säga att man har kommit till serierna.
Hälge tappar hornen och blir besviken ,jag blir glad och får le lite i tågkuppen.
Jag sätter på min mp3 spelare och lyssnar på ”i en sal på lasarettet”och den får gå på repeat.
Det är Tomas Di leva som sjunger den som om stjärnor & planeter inte fanns.
En röst informerar i högtalarna om att det nu går att handla kaffe och macka i nästa vagn.
Det intresserar mig inte för jag har det bra ändå just när Tomas begravt flickan för sjunde gången.
Föresten har jag inte råd för det brukar vara dyrt att fika på tåg har jag märkt.
Jag drar upp rullgardinen för fönstret och lutar mig framåt så jag speglas tillbaka genom rutan.
Jag ser grå ut i vår solen men rutan kanske döljer mitt verkliga jag en smula.
Där står ett rådjur och jag undrar över hur många rådjur som körs över av tåg varje år.
En gång hörde jag att alla tågförare som jobbar till pension någon gång har kört över en människa.
Då måste han ju kört på lite rådjur också kan man ju tycka men jag vet inte om jag minns rätt.
Jag har märkt att minnet har som någon slags dags form precis som det är med nästan allt.
Min förlovnings ring glimmar på handen och nu, nu får jag årets första känsla av vår.