Minns ni den där tjejen som brukade gå vid min sida?
Hon som alltid fick mig att korsa Adolf Fredriks kyrkogård?
Hon som alltid ville att vi skulle slå oss ner på \"cafe 60\",
\"Mojo\" eller \"Sthlm Kaffe med Mjölk\".

Jag minns henne.

Det var så skrämmande uppenbart att hon väntade på något.
Att hon liksom tvingade oss dit. För att göra upp. Få saker slutförda.
Eller så dröjde hon sig bara kvar.

Men den sista gången då hon ännu gick vid min sida,
så talade hon om val
om beslut
Och att varje gång vi gick där
så återupprepade hon de där
besluten hon aldrig tog
eller valen som hon faktiskt gjorde

Jag förstår henne bättre nu