hon doftar karamell
en osynlig våg av karamell följer henne
perfekta läppar som är ljust rosa och kindens färg matchar
hon drar alltid handen genom sina underbart bruna lockar
två gånger
sedan ser hon sig om med mandelformade ögon
letar upp en fönsterplats
som duger endast åt henne
som om alla vet att det är hennes plats
den är lämnad åt en skönhet
hon kliver av mitt ute i skogen
en ödslig busshållsplats
och jag funderar alltid över det
vad gör min avundsjukas offer
mitt ute i ingenstans?