Det här är poesi.
Inte en blogg.
Ingenting att spekulera om över MSN.

Skaffa ett konto på poeter.se och ge mig konstruktiv kritik.
Tala om metaforer. Hyperboler. Allitrationer.
Om bilderna jag skapar. Utan paralleller till verkligehten.

Jag vill inte bli belagd med munkavle och skrivkramp igen.
Det har hänt förr. Detta är min fristad och människorna som jag möter här ger mig inspiration att leva.

Vänner, mammor, pappor och pojkvänner äga ej tillträde om ni inte sätter på er litterära glasögon.

Jag vill inte att mitt skrivande ska dö.
Snälla, läs mig som poet.
Klarar du inte det. Please-pys!