Mera, mera och mera.
Jag gapar stort och lydigt men till trots ger du mig en så liten bit.
Jag vill ha mer, nu, i fart och för alltid.

Jag känner magen skrumpna i smärtor men det är inte hunger som orsakar.
Jag går blint in i en vägg men det är inte fel på mina ögon.
Mina ben bär mig inte under den nyfunna tungden men vikten är jag, mig själv och mina känslor blott.
Jag ser ej vägen framför mig, trots jag fann Hermes bevingade skor.

Du leker med mig, du avskyr mig, du älskar mig och allt syns på dig.
Du ser ner på mig, du tar av mig utan att ge tillbaka och allt tar kostnad hos mig.
Jag försvinner ner i jorden där ingen som jag förut gått.
Modet, det svänger och den bevingade blindheten flyr in i nästa vägg.
Vad jag ser, är en tom svart värld och där du är den enda vita ljuskällan.
Men du ger mig inte nog och du stryper mig sakta men jag ber dig nu att antingen släppa eller ta i hårdare.
Du vet mina känslor och du vet vad jag betyder.

Snälla släpp inte! Såra mig långsamt, jag vet att jag lever och jag lever för dig!